ninabakke.blogg.se

Ibland slås jag av hur moral och etik kan skilja mellan människor. Uppfostrad som jag är med att man 'ska behandla andra som man vill bli behandlad själv'

Mitt ex's mamma tex.

När han gått med i pyramidföretaget Zinzino, blivit totalt hjärntvätttad, ruinerat sin familj, blivit utkastad från sitt hem och förlorat allt som är värt något i livet, gjorde hon ett aktivt val att inte vilja lyssna på min sida av berättelsen. Trots att jag funnits där för både honom och henne i nio år och vi har tre barn tillsammans, vägrade hon. 'Vilken märkligt inställning tänkte jag då, när man har barnbarn som man förhoppningsvis vill ha en bra relation till?'

För många år sedan, gav jag henne pengar för att hon skulle få shoppa lite, flera tusen, för att jag såg hur tråkigt hon tyckte livet var. Hon var sjukskriven i många år för 'utbrändhet', vilket jag i och för sig, ifrågasatt många gånger då hon verkar fullt frisk. Men jag är ju inte psykolog.

Har fått medla mellan henne och mitt ex när haft dispyter och svårt att komma över dessa.

Så jag antar att hennes erfarenheter av mig måste vara att jag är förbannad ragata?

 

I flera försök att få henne att förstå hur mycket mitt ex ljugit, varnade jag henne för att låna ut pengar eller kreditkort till honom. Jag förstår ju hur illa jag måste ha betett mig...?

 

TIll saken hör, att när min mamma, som älskade sina barnbarn över allt annat och gjorde vadshomhelst för dem, gick bort, efterlämnade hon en ganska dyr säng av märket DUX.

Jag och exet tyckte den kunde stå hos svärmor, så fick hon sova lite lyxigt tills vi behövde sängen igen.

 

Så, nu när vi separerat har jag begärt tillbaka sängen. Det var över sex månader sedan nu. Mitt ex lovade mig den i mellandagarna, men inget har hänt.

Idag hade jag tillgång till släp och en person som var villig att hjälpa mig att få hem sängen. Men hon vägrade.

Hur mycket jag än försökte få henne att förstå att det inte är hennes säng, vägrade hon.

Är hon en fantastiskt bra farmor? Har hon haft minsta respekt för mig i det här? Har hon ens ansträngt sig för att hälsa på sina barnbarn, som bor en halvtimme bort?

Min mamma kunde flytta 30 mil bara för att få vara nära sina barnbarn. Det är hennes säng hon sover i. Hon har träffat min mamma flera gånger. Var med på födelsedagar och begravningar. Min mamma skulle gråta om hon visste hur denna kvinna behandlat mig. Ändå tycker tydligen hon att sängen är bekväm och hon har tydligen också ett så rent samvete att hon sover gott i den?

Jag hoppas min mamma spökar för henne kommande nätter, tills kronofogden gör sitt och hjälper mig att hämta hem den.

 

Tydligen tycker hon att jag är dålig på att städa och att jag 'aldrig' lagar mat....mycket intressanta åsikter från en kvinna som aldrig haft mer än ett barn, aldrig jobbat heltid samtidigt och själv varit ensamstående. I min värld borde hon stöttat mig, tagit hand om sina barnbarn och visat att hon älskar dem.

Men, hon bor visst på en annan planet, den där som resten av alla 'Zinzino-krigare' bor på.